Det kommer att bli en lång, kall vinter. 0009
jag är tillbaka- existensiell ångest i sin renaste form. min regression är ett faktum. Jag andas tungt, fingrarna smäller över tangnterna och jag spränger högtalarna med kent. Inuti min mage glöder ett kokhett iskallt välbekant klot av ångest. en sfär fylld av allt jag nästan glömt att jag kunde känna. Det strålar ut i armar och ben. sticker i fingrarna. Det finns en obehaglig trygghet i det hela som äcklar mig litegrann. På något sätt är ångesten allt som är jag. den enda konstanten i min tillvaro. Så jag vältrar mig i den. Men romantiken är borta. det finns inget vackert i misär-
Jag undrar vad som är meningen med allt. Varför plugga? för att få ett betyg. Varför få ett betyg? För att slutföra något jag påbörjat, för att skaffa ett jobb
Sen då? SKaffa det där jobbet. Varför? för att tjäna pengar, varför? för att kunna göra av med dem. VARFÖR.
Jag funderar över att ge mitt liv mening genom en relation. varför? så att jag kan fylla mitt liv med någon annans. det är en temporär lösning och när jag kommer ut på andra sidan kommer jag att vara betydligt lägre än jag är nu. Vad är meningsfullt? vad är eftersträvansvärt? vad vill jag göra med mitt liv? Jag vill allt. men allt känns så långt borta och blir till ingenting. Så ingentin spelar längre någon roll. En ofantlig trötthet kommer över mig. Jag får lust att sova till mars. Då solen kommer tillbaka och jag kan dyrka den med hela min varelse.
Jag vill förändra mitt sinnestillstånd och vill man förändra någonting måste man antingen tillföra något eller ta bort något. Jag funderar över droger. Jag funderar över en flaska vin, jag överväger tre. Jag funderar över en joint, jag är sugen på tio. Jag funderar över en tablett jag vill ha tjugofem. Jag orkar inte. Det finns ingen att dela dekandensen med och det känns för tragiskt att ensam ta mig an glömskan. Att ta bort någonting då? Jag vet inte vad det skulle vara. Jag skulle kunna beröva mig själv på sömn. vara vaken i dygn och stirra in i väggen. Riktigt gnugga min näsa i alltings meninslöshet. 
Det känns bara patetiskt.
Så istället sitter jag här, och gör ingenting. Väntar på morgondagen och hoppas på. Vadå? ett fucking mirakel.
Är glad att min blogg roar dig, ditt inlägg var ärligt, ärligt är bra för ärlighet kommer naturligt.
Jag känner igen mig i det du skriver, men jag har slutat fundera, försöker jag lura mig själv att tro.
All is yours for the taking, när döden inte spelar någon roll, försvinner livets syfte, och först då är man fri.
När döden är som närmast, uppskattar man livet, och först då är man motiverad.
Vad vill du vara?
Slå gärna en signal om du vill babbla bort en timme eller 15 på telefon, jag gillar människor som kan tänka, och jag älskar människor som kan formulera sina tankar, du är en av dom. 070 773 1891 //Jens a.k.a. Imorron
jag tänker EXAKT likadant, har ofta svår ångest över samma sak, och tänker så likt som du skriver! Du skriver såå bra, känns som om du skriver om mig. har redan skrivit detta typ 5 ggr men du är så bra.
