Draft: Okt. 21, 2009. Klockan 23.08 - 0018
Jag är fullkomligt opålitlig.
jag litar inte på mig själv, alls. inte över huvud taget. Efter tentan släppte jag en veckas stryptag på mig själv. Ångestens kloformade grepp lossade. Hostandes och spottandes föll jag ihop på alla fyra och gned min hals, kippade efter andran och drog in eufori. Euforin väckte ett monster och sedan kom dimman.
Jag vaknade just ur den. Jag har druckit och rökt och druckit och rökt och medvetet, trotsigt ignorerat precis alla måsten och borden jag haft. har. Jag har fällt krokben för den lilla stabilitet jag hade lyckats skapa. Trygghet i kaos? nej, för min nyfunna nykterhet präglas av en stor självbesvikelse och en dov stressinducerad ångest inför framtida åtaganden. Men imorgon är en ny dag och jag går till sängs med en spänd förväntan över den, planeringen jag gjort för den och min potential att genomföra planering. Önska mig lycka till! -
god natt slagna hjältar.
för 5 timmar och nitton minuter sedan skrev jag detta...
du skriver så braaa, helt sinnessjukt. och du har rätt, angående din kommentar. Du får bli min personliga vägledare ;)
Fan, jag börjar bli desperat, förvirrad och en aning skitzofren. Rösterna i mitt huvud har börjat prata på engelska med lustiga brytningar, och innan det totala kaoset tar över vill jag få reda på vem du är.
Ledtråden jag har är C, de smarta tjejer jag känner brukar ha ett namn med den bokstaven i början.
Tenta var en till ledtråd. Om jag lägger ihop 2 och 2, och frågar om du för många år sen inte hade någon större aning om vart din pappa eller mamma kom ifrån, har jag en skämtsam poäng där eller tänker jag fel igen?
