42? 0015.
Jag tittar på mig själv och finner en homo sapiens. en art som andra arter på jorden. Min koplicerade hjärna. Med det cerebrala cortex, kronan som kröner oss till kungar över den här planeten, och mitt utvecklade nervstystem. Det må särskilja mig från andra varelser, men vi är ändock bara varelser. Att tillfredställa våra behov och skapa lycka torde därför inte vara alltför svår matematik; tillfredställ dina basala behov. Ät och sov. Få den behövda dosen av närhet. Umgås med familj och vänner, umgås med din kärlek. Sysselsätt dig för att ge dagarna innehåll, plugga, jobba, sätt upp mål för framtiden. Skapa motivation och ge dig själv mål att sträva efter.
Men jag vägrar tro att det är så enkelt för då vill jag bara spy galla över hela scharaden. Det känns så simpelt att det blir meningslöst. Är det verkligen det här det handlar om? Finns det ingenting annat.
Hur ekvationen till livets mening blir till meningslöshet under granskning genom tvåhundra impulsiva ord.
